Ibland tänker jag på exorcism

För ett par timmar sen började jag undra om det verkligen står helt rätt till med mitt barn. Helt plötsligt tog hon tag i mitt hår och började dra lite. Jag sa till henne att det gör ont och att hon skulle släppa, men hon vägrade och började dra hårdare. Sen blev det bara värre och värre. Jag sa att det gjorde ont och att jag blev ledsen, Elly sa att hon "vill ha mammas hår" och drog mitt stackars hår åt alla håll och kanter. Jag försökte avleda på flera olika sätt, men det gick inte och Elly drog bara mer och mer, samtidigt som hon grät och skrek. Till sist började jag också gråta och skrika; dels för att det gjorde så ont och för att jag började oroa mig för kala fläckar, dels för att jag trodde att ungen hade blivit galen. 

Plötsligt släppte hon taget om mitt hår, visade alla hårstrån hon hade i händerna och sa "oj", log lite och ville sen leka att vi köpte glass (en av favoritlekarna just nu "köpa till glass, 5 kr, två-tre glass"), som om ingenting hade hänt. Och jag insåg förstås att hon förmodligen är som hon ska.

Macho i barnvagnstrafiken

Ni vet machoikollektivtrafiken? Nu kommer uppföljaren: machoibarnvagnstrafiken. 

Elly fick en keps idag och så fort hon tog på den började hon brösta upp sig, gjorde tuffingmin med ansiktet, såg allmänt stöddig ut och sen satte hon sig så här i vagnen. Har flickebarnet redan lärt sig om genuskodade attribut?

Omtänksamheten

Elly kan vara så himla omtänksam och gullig. Som igår när hon ville ge mig sin napp för att jag var ledsen. Eller när vi äter och hon ser att någon har ätit upp, konstaterar att det är tomt på tallriken och sen lägger dit lite av sin mat. Härom dagen när vi skulle gå ut i solen ville Elly absolut inte låta sig bli insmord med solkräm. Niklas berättade då på ett väldigt pedagogiskt sätt varför det är viktigt att ha solkräm när solen skiner och det är varmt. Han avslutade med att säga att jag alltid är väldigt noga med att smörja in mig, eftersom jag bränner mig så lätt. Elly nickade och lät sig smörjas in, och sen sa hon att jag skulle ha solhatt på mig. 

Själv skulle hon ha två hattar på sig, för säkerhets skull. 

Jaja, det var en liten parentes, det var så sött med dubbelhatt och tuffingmin att jag bara var tvungen Andra gånger är hon nämligen inte fullt så vänlig. Vid ett annat tillfälle när vi var ute hittade hon en stor pinne, tog upp den och började slå hårt på mig. Både Niklas och jag sa till henne att hon aldrig får slåss med pinnar, för att det gör jätteont på den hon slår, men hon bara skrattade och sa "det var kul". Jag antar att det är ett skolexempel på det där med att testa gränser, men just i stunden tänkte jag att det är bäst att vara vaksam på om hon börjar plåga djur och så, ni vet, tidiga tecken på psykopati. Nä, skoja ba. 

Fääääärdig!

Ett dygn har gått sen jag satte igång med att skriva om tentan och nu är jag KLAR! Och nej, jag har inte suttit uppe i natt. Jag ska visserligen läsa igenom allting om några timmar och se om jag vill fylla i nåt, men jag tror att jag är klar. Just nu är jag så tom i huvudet att jag knappt vet vad jag heter. Men jag är GRYM om jag får säga det själv och framför allt är jag glad att jag inte följde min första impuls som var att bara lägga mig ner hulka och skita i allt.

Fuckingjävlakukcrap

Så kändes det idag när jag råkade radera min näst intill färdiga hemtenta som ska in på måndag. Jag hade skrivit alltihop i en app på paddan och jag tyckte att det var så himla käckt att den där appen sparade texten av sig själv hela tiden att jag inte brydde mig om att säkerhetskopiera. Sen skulle jag markera all text och kopiera in den i ett mail, maila mig själv och öppna på min dator. Det var bara det att mitt finger fick nåt slags tics och valde "paste" istället för "copy" och tack vare det försvann all text och det enda som syntes var en länk till min blogg. Jag försökte förstås att ångra, men det gick bara att ångra det sista jag gjorde; att klistra in länken. Och jag letade och letade, men allt var borta. Jag trodde att det skulle finnas en kopia i iCloud, och det gjorde det mycket riktigt, men en kopia av den senaste versionen, den som var tom. Jag höll på att bryta ihop, började skaka och så, men försökte att brainstorma en stund. Jag tänkte att det var lika bra att skriva ner så mycket jag kom ihåg direkt. Men det gick inte, hjärnan hade låst sig. 

Då ville jag bara ge upp. Men sen tänkte jag att jag ska fan inte ha det här släpandes efter mig, jag ska ha mina poäng och det i tid, så jag tog mig samman. Det hjälpte att Niklas och Elly kom hem en stund. Niklas hade sagt till Elly att jag var ledsen och hon såg alldeles bekymrad ut när hon kom in. Sen kramade hon mig och sa "mamma ledsen, mamma får Dindies blappla" (blappla betyder napp). Då fick jag lite perspektiv på det hela och tänkte att jag faktiskt har två dygn på mig och att jag ju har gjort allt förarbete, jag vet ju var jag hittar informationen i böckerna och jag vet vad jag vill ha med.

Jag  satte mig på gården och när jag äntligen kom igång att skriva ordentligt igen tänkte jag att det åtminstone är skönt att det är underbart väder och att jag kan sitta ute i solen och skriva.  Sen blev det plötsligt mörkt på himlen, det kom en monsterknall, jag plockade ihop mina saker, gick in och så fort jag kommit innanför dörren började det spöregna. Just my luck...

Tentan består av två fallbeskrivningar och jag är nu klar med en och har börjat lite med den andra. Den andra är dock lite besvärligare, men jag har hela morgondagen på mig, så det här SKA gå!

Fifi förstöraren

"Innan tyckte jag jättemycket om sånt där starkt kaffe jag gör på spisen, men sen du sa att det var äckligt en gång, har det blivit förstört för mig. Också har du förstört lamm för mig, nu sitter jag bara och letar efter koftsmak för att du har sagt att det smakar kofta"

I höst- och PMS-tider blickar jag tillbaka

Fikor på altanen i Småland, bara ben, barfotaunge som springer runt runt eller slappar i sin solstol, picknick vid sjön, trädgårdsarbete (för barnet, själv lyfte jag inte ett finger), såpbubblor och vitsippeplockande. Allt det där känns så avlägset nu. Jag vet, jag vet, solen kommer tillbaka, men den här PMS-en vill inte lyssna på det örat, utan maler och maler om evig höst.

Istället för vårsol, höst.

Idag åkte vi hem från Småland. Så här glada var vi på tåget. Det var vi faktiskt, för resan gick så himla smidigt. Vi satt mest still och fikade och läste Pixiböcker, med avbrott för en och annan promenad. Resan till Småland gick också bra; en snart 3-åring med trevlig mamma satt framför oss, så vi behövde inte oroa oss för att bli uttråkade eller rastlösa. 

Pappa skickade med oss pengar till pizza, så att vi skulle slippa laga mat idag. Och det var ju rätt skönt eftersom jag har blivit lite bortskämd och en smula förslappad efter vistelsen i Småland. När vi skulle köpa pizza pekade Elly väldigt bestämt på just min favoritpizza på menytavlan. Bra unge! Sen satte vi oss och väntade, med benen i kors båda två.

Det ultimata hade förstås varit att sitta på gården och äta pizzan, men när vi kom hem till Göteborg hade det visst blivit höst här igen, så det blev pizzapicknick på köksgolvet. 

Höst, ja. Vi gick ut efter maten, tog en promenad med Ellys trehjuling och gick till lekparken. Först fick vi gå hem och hämta vantar efter en stund, sen sa Elly att det var för kallt och att hon ville gå hem. Och det hade jag ingenting emot. Väl hemma sa Elly att hon var kall, så vi satte oss under ett par filtar och läste bok efter bok efter bok. Höst, ja. Sagt med en fnysning och mycket bitterhet.

JO MAMMA BAJSA NU!!!

En 2-åring vill så mycket. Exempelvis kan hon plötsligt tycka att det viktigaste i världen är att hennes mamma går och bajsar, som Elly gjorde för ett tag sen. Hon kan även vilja samma sak igen, t ex när hon och mamman åker tåg och sitter omgivna av främmande människor. Det kan då hända att barnet på ett mycket ihärdigt och ganska högljutt sätt tjatar om att mamman ska gå och bajsa på tåget, eftersom hon själv har gjort det tidigare. Och att hon blir ganska upprörd och är på väg att bryta ihop när mamman bara vägrar att gå och bajsa, trots en massiv övertalningskampanj. Då är det tur att mamman inte tycker att det är särskilt pinsamt, van som hon var vid att barnet för några månader sen hade en period då hon vid bussåkande brukade sjunga "bajsa bajs" och "mamma har bajsat". Tur alltså.

Ibland tänker jag stora tankar

"Hänger lite på fittan"

"Tog en kaffe på fittan innan"

"Nu blommar det på fittan"

"Jag älskar min fitta"

Gratis underhållning är bäst

Önskelista

I 31-årspresent önskar jag mig frukost på sängen. Varken mer eller mindre.

Hälsningar från Småland

Underbara vår!

Alltså, dessa soliga dagar, de är så underbara att jag knappt kan fatta att de är på riktigt. Jag hade tänkt mig en riktig bildbomb här med bilder på bara ben, vackra blommor, glatt barn osv, men min bloggapp säger att bildutrymmet är fullt, min andra bloggapp suger och jag orkar inte sätta på datorn, så nu går jag och lägger mig och tittar på L Word istället.

Just det, ni som bloggar från iPad, vilken app använder ni?

Vardagsglimtar. Eller våren, solen, livet! Lite i efterhand då.

Lek och picknick i Botaniska med Jonna och hennes familj

Elly blev överlycklig när hon hörde att vi skulle köpa glass. Sen ville hon hemskt gärna hålla glassen, men slickade på den högst tre gånger.

Kaffe på gården med en gammal vän medan Elly lekte i sandlådan. Ja, det funkade faktiskt, åtminstone några minuter åt gången. 

Och jag var barbent och hade sandaler, då har vi passerat våren och kommit till försommaren va?

Elly sprang efter katter på gården och försökte mata dem med gräs.

När jag gick hem från skolan i tisdags kväll var det fortfarande varmt. Jag var sjukt trött, men så himla nöjd.

Och att se den här utsikten på hemvägen var ju inte fy skam.

En dag fick Elly ett munspel. Hon blev genast gatumusikant.

Samma dag ägnade vi åt nåt slags lekparksmaraton. Också köpte vi med oss sushi från det nya stället runt hörnet där vi bor och åt den i en av lekparkerna. Elly tyckte det var mums!

Och dessa blommor, de är ju så vackra! Det känns allt lite sorgligt att de på Järntorget kommer att vara överblommade när vi kommer hem.

OD

När Elly hade somnat ikväll hade jag ett sötsug som inte var av denna världen. Om jag nye hade haft godis/kakor/glass hemma hade ja antagligen lagt mig ner på köksgolvet och bankat och skrikit och gråtit. Men som tur var hade vi kakor, så jag åt kakor. Och åt mer kakor och mer kakor eftersom suget inte stillades, utan bara tycktes bli värre. Sen åt jag glass. En stor skål. Med smulade kakor, minimarshmallows, jordnötter, chokladsås och frysta bär (som jag inte kokade, Living on the edge etc). Efter det började det det kännas konstigt i bröstet, liksom lite stumt och tungt. Jag började bli forcerad där jag satt i soffan och gick igenom bilder på datorn och sedan blev jag pang bom så trött att jag gick och la mig. Och här ligger jag nu. Tung i kroppen, men med fötter som det spritter lite i. Lite lätt yrsel. Ja, god natt då!

2-årsåldern

Den här åldern alltså. Jag blir inte riktigt klok på alla dessa svängningar. Från att bara vilja bli buren och vara jättemammig, till att säga åt mig att sätta mig en bit bort medan hon själv ska klättra upp för ett berg, till att skrika så högt och så länge att jag får ont i öronen för att jag tar tandkräm på tandborsten, till att krama mig och smackpussa mig på kinden, munnen och pannan. Och varje dag förvånas jag över hur mycket hon kan göra och hur många ord och långa meningar hon kan säga. Hur snabbt hon snappar upp saker, hur hon imiterar andras beteende, hur omtänksam hon är.

Det här inlägget ska jag läsa om i morgon någon gång efter frukost, då jag förmodligen kommer att undra vad det är för ett litet monster som har ersatt mitt barn.

Att fly ut

Förutom de självklara fördelarna med att det är vår, finns det ytterligare en: färre konflikter/utbrott. För när Elly och jag är ute är hon oftast på gott humör och det mesta går smärtfritt. Här hemma uppstår det dock så många känsliga situationer som kan resultera i gråt och skrik för Elly och suckar och frustration för mig. Så jag väljer att fly och försöker att vara ute så mycket som möjligt. Det jobbigaste är bara att det känns som om det tar en evighet innan vi kommer ut, eftersom alla konflikter tar sån tid, och då låter jag ändå Elly få som hon vill i de flesta fallen, för jag orkar helt enkelt inte. Eller för att jag tycker att det är meningslöst att vara konsekvent bara för sakens skull. När vi äntligen kom iväg vid 10 idag var vi båda ganska möra efter morgonens alla prövningar.

Idag var vi först på stan och gjorde ärenden. Elly tycker att det är kul att gå i affärer och hon gillar när det är mycket folk omkring henne. Vi köpte crêpes som vi åt på en bänk utomhus, och därmed slapp vi lunch hemma, som kan vara lite jobbigt just nu. När vi kom hem från stan lämnade vi bara av kassarna och gick ut igen. Vi gick ner till älven och satt och tittade på båtar medan vi fikade. Det kom bara ett par små motorbåtar och en Älvsnabben, men det var ett bra nöje ändå. När det började bli kallt gick vi hemåt, stannade i en lekpark en stund, där Elly desperat försökte klappa en katt, och sen gick vi hem. Innan kvällsmaten sysselsatte vi oss med att slå in paket och att bada och 18:30 somnade Elly på några minuter, jag hann inte ens läsa saga för henne.

Ibland går det att bara köra på med sånt som Elly tycker är kul, men det funkar ju inte jämt. Jag måste ju t ex laga mat och det kan bli ganska jobbigt om Elly just då har bestämt sig för att vi ska lägga pussel tillsammans eller vad det nu kan vara. Eller om jag hon bara vill bli buren och jag måste sätta ner henne en stund. Eller om jag måste bajsa och hon absolut vill att jag ska vara med henne i hennes rum. Etc etc. Ja, det är lite skört hör hemma emellanåt. Men samtidigt har vi så otroligt roligt också och igår när Elly skulle somna sa hon "Dindie älskar mamma mycket", bara en sån sak liksom.

Vardagsglimtar.

I helgen hade vi kalas för Elly. Jag hade bakat en nalletårta och nån annan tårta som jag inte vet vad den heter. Ofta vill jag tro att jag är bra på att baka fina tårtor, piffiga cupcakes osv, men ärligt talat är jag inte SÅ bra på det. Det jag gör duger, men inte mycket mer, men vet ni vad? Det är faktiskt helt ok, för jag behöver inte vara exceptionellt bra på att baka. Nalletårtan t ex, min pappa såg inte att det var en nalle, men det gjorde Elly och det var det viktigaste för mig.

Niklas och Elly hade bakat gaffelkakor med havresmak och en massa strössel och jag hade gjort caramel brownies (sjukt, sjukt goda och så himla enkla att göra) och marshmallow pops. Popsen var roliga att göra, såg fina ut på bordet, men var i sötsliskigaste laget även för en sugarjunkie som jag.

Elly, som älskar strössel, blev eld och lågor när hon fick syn på popsen och högg in direkt.

När vi började duka av efter kalaset hämtade Elly och hennes jämnåriga kompis muggar och tallrikar och började duka igen.

Den här krokodilen fick Elly i present. Dagen efter var mådde krokodilen illa och kräktes i en bunke flera gånger. Det märks att vi har haft några slängar av magsjuka här hemma...

Längre upp på vår gata ligger det ett gammalt pumphus, som numera är en förskola. I söndags hängde Elly och jag lite på den gården, och det slog mig att förskolors lekplatser är perfekta att nyttja på helgerna.

Elly var väldigt förtjust i den hör lekparken, särskilt i tåget. Och jag tyckte det var väldigt fint att det fanns en rutschkana med en bänk precis nedanför.

I morse ville Elly ha "pippitofsar". Sen ville hon inte ha tofsar, sen skulle hon ha tofsar och så höll vi på halva förmiddagen. Elly packade även sin ryggsäck med några små plastdjur, blöjor och tvättservetter.

Och sen gick vi på avslutning på rytmiken. Lite sorgligt att den är slut faktiskt, vi har ändå gått där under tre terminer (och innan dess gick vi en termin på ett annat ställe).

1 maj

Peppade innan Ellys första 1-majdemonstration någonsin, och min första på många år.

Elly dansar till musiken innan tåget börjar gå.

En massa folk, sol, röda fanor, paroller, musik och gemenskap - 1 maj!

Elly tyckte att det var så roligt med allt folk. När vi gick i själva tåget blev hon glad när vi ropade slagord, och sa "mer, mer!" när det blev tyst. Efter tåget satte vi oss i solen bakom scenen för att lyssna på talen, men det blev inte så mycket lyssnande för mig, för jag hade fullt upp med att hålla koll på Elly som sprang omkring och lekte med andra barn.

Jag försökte förklara för Elly vad 1 maj handlar om och jag vill verkligen att den här dagen inte bara kommer att bli en ledig dag för henne, utan att den kommer att bli en symbol för kampen mot orättvisor och för solidaritet. Ok, lite högtravande kanske, men jag tycker ändå att det är viktigt att vi förmedlar till våra barn att de inte bara måste acceptera hur världen ser ut, utan att organiserad kamp faktiskt lönar sig. Kvinnlig rösträtt och många andra av våra rättigheter vi nu ser som självklara, har liksom inte kommit av sig själva.

Nagellacksförvaring

Det är ju nästan synd och skam att alla fina nagellack har fått ligga undangömda i en liten låda fram tills igår. Nu har de i alla fall fått flytta in i en alldeles egen prylhylla, som sitter på vår sovrumsvägg! Jag tänker förresten mer och mer på det här med förvaring; var alla dessa saker ska få plats, vad som ska synas, vad som ska gömmas undan, hur det ska förvaras etc. Det blir så lätt att en vill stoppa undan det mesta i lådor och skåp, men många saker gör sig ju fina framme, faktiskt. Det var dagens inredningstips, nu ska jag återgå till mitt extravaganta Valborgsfirande, dvs till min kopp med kanelte.

Vardagsglimtar. Eller det här är alltså livet.

Förra söndagen, när vi vårstädade på gården, hittade jag två små tussilago mellan ett par gatstenar, under ett cykelställ.

I måndags red Elly för första gången och det var en riktig succé! I torsdags var det dags igen, hon kunde helt enkelt inte tänka sig nåt annat än att rida när vi skulle ut och leka. Jag får nog fråga om ponnyridningen har årskort.

Jag köpte lera till Elly när jag var i Ullared. Mycket populärt!

På dejten i torsdags drack vi öl

Och bowlade. Bowlingskor är så söta och ok, jag hade skornas färger i åtanke när jag valde strumpbyxor. Sån är jag!

Jag visade mig vara en fena på bowling och vann överlägset.

Efter bowlingen åt vi på en libanesisk restaurang. Vi åt en hel massa smårätter, drack bubbel med kanellikör och sa typ hundra gånger att det är roligt att vara på dejt. Och vi kände oss alldeles busiga som gick iväg så där tillsammans, men utan vårt barn.

Fräsig spegel på toan och fräsig brud i fräsig kjol, hehe.